En liten Bea

Allt kändes jättebra fram tills nu när jag läser en blogg som skrivs av en av mina kompisar här hos pappa. Hon flyttar nu till hösten för att gå skola borta i typ Västerås, och nu skrev hon i bloggen att hennes (mina också?!) vänner ordnat en avskedsfest åt henne i måndags. Trevligt att man inte var inbjuden. Det känns faktiskt lite jävligt, trodde att jag fortfarande räknades som en i gänget, men tydligen är så inte fallet för ingen hade då brytt sig om att informera mig om festen. En sen då om jag kanske varit hos min mamma då och inte kunnat komma, huvudsaken är ju att de frågar! Men då vet jag vad de såkallade vännerna betyder för mig, inte ett jävla skit!